2004-08-27

Liten verktygslåda för (o)bundna journalister

Förtroendet för de etablerade medierna och den journalistik de uppfattas stå för är lågt. I vissa fall är det politisk censur som är roten till problemet- – oberoende media tillåts inte alls eller är förföljda. Detta är fallet i ett flertal länder från Afganistan till Zimbabwe.
I andra länder är det ekonomisk censur som gäller --- man rapporterar inte om områden som är känsliga för antingen ägare eller annonsörer. Eller så rapporterar man okritiskt om saker där ett ägarintresse finns. Ekonomiska faktorer kan påverka utan att direkt vara censur. Behovet av att fylla 24-timmars nyhetskanaler med innehåll kopplat till behovet av att vara först med ”nyheten” har lett till en ”publicera först, kolla sen” attityd. Denna har i sin tur har lett till att allt fler inslag eller artiklar visar sig vara falska.
I vissa fall kan det vara en outtalat politisk samstämmighet (ofta kallat patriotism) som utesluter alternativa synpunkter och synsätt – som i Förenta Staterna under upprinnelsen till Irak-kriget.
I andra fall kan det vara det sätt på vilka journalister umgås med, och i allt högre grad tillhör, de kretsar de ska bevaka.

Men det finns, vågar jag påstår, ett par gemensamma nämnare - brist på mångfald och brist på transparans.
Känslan av att ”offentligheten” – den publika sfär där många röster hörs och många åsikter bryts – krymper. Känslan av att manipuleras, att bli förd bakom ljuset ökar. Manipulerad av regeringen, av kommersiella makter eller av den enskilda journalisten. Minns bara reportaget ”valstugorna” i Uppdrag granskning 2002 och den påföljande debatten kring arbetsmetodiken.
Det finns ett antal sätt att bemöta denna misstro.

Det ena är att helt enkelt öka transperansen. Lättare sagt än gjort naturligtvis. Men trots allt möjligt att börja med. Ekonomijournalister kan offentliggöra vilka aktier de äger, intervjuer kan läggs ut på nätet i sin (oredigerade) helhet för att vi kan bedöma om storyn skapades i klippningen, om citaten togs ur sitt sammanhang osv. Jag ska inte fördjupa mig i detta nu, men återkommer med en fördjupad titt på hur genomskinligheten kan öka med hjälp av teknik i en annan artikel.

Det andra sättet är att öka antalet röster som hörs.

Att vara informationsproducent har aldrig vara lättare. Det är numera helt möjligt att producera, publicera och sprida fakta, bakgrundsmaterial, åsikter (och naturligtvis propaganda) med en uppsättning lättillgängliga verktyg. Och detta utan behovet av vare sig djupa fickor eller stor teknisk kunskap. Med Internet och mobiltelefoni som distributionsbas har dagens oberoende journalist en unik möjlighet att göra sin röst hörd (bokstavligen och bildligt talat).

Följande genomgång av verktygen, med exempel på journalistiska tillämpningar, är en nuläges-beskrivning. Nya verktyg kommer med all säkerhet och nya tillämpningar av gamla likaså.
Jag vill också påpeka att verktygen är just det – verktyg. De kan användas för att utöka och fördjupa samtalet i det offentliga rummet. För att skapa nya möjligheter till deltagande, gräsrots, eller oberoende journalistik.
Men också för mycket annat. Desinformation. PR. Propaganda.
Misstaget att likställa verktyget med innehållet leder till frågor som ”är bloggar journalistik?” En djupt missvisande fråga som jag berör på annat ställe.

Verktygslådan

Verktygslådan består av följande verktyg. Jag behandlar dem var och en för sig här under:

E-post
Nyhetsgrupper
Bloggar
Wiki
SMS
Mobiltelefon med kamera
Mobiltelefon med video
Strömmande audio
Strömmande video
Peer to Peer
RSS
Portaler

2004-08-19

Tools for independent journalism

I will be posting a "work in progress" on tools which can be used by independent journalists, activists and other to deepen and enrich the conversation in the public sphere around their issues.

I will be posting initially in Swedish, but will be posting English versions of the material in due course. Please comment in whatever language you feel comfortable in and I will try to decipher it *smile*